Uttal, hus och lägenhetsbilder

Det är inte bara det att jag går omkring och övar på att säga West 113 between Amsterdam and Broadway lika självsäkert som en äkta New Yorker.

Det är även det att jag har börjat titta på husen i Stockholm på ett annorlunda sätt; dels för att försöka etsa fast dom i minnet, dels för att i tanken försöka byta ut dom mot äkta brownstones och skrapor för att redan nu göra mig mentalt förberedd på det faktum att jag snart springer omkring i en arkitektur som jag inte är helt van vid.

Men jag tycker om det, jag tycker om den där psykokänslan i kroppen och sinnet och sinnet i sig har slutligen kommit överens med tanken på att bo bland societet och studenter; det känns som någon slags Östermalm möter Gärdet fast det är det förstås inte.

Det är så mycket mer än så.

Och Monica mejlar och säger att det finns en mängd exclusive grocery stores i området, det vill säga sådana där jag nog inte ens kommer att ha råd att handla en Snickers. Men det gör liksom inte heller något, det finns alldeles garanterat billiga studenthak med pasta för en dollar. Eller två. Och så slänger hon med lite bilder på lyan som snart blir min.