Är jag blåst på 2900 dollar?

Trodde inte att jag kunde så många svordomar längre, inte heller att jag kunde tänka så elaka tankar om en människa heller som jag visade prov på igår.

För herrejävlar vad sned jag var när jag var alldeles övertygad om att jag blivit blåst på 2900 dollar för lägenheten i Brooklyn.

Försökte ringa Aïcha som jag ska hyra av ungefär hela dagen utan att få något som helst svar. Begav mig trots det till lyan i Brooklyn med en stor resväska, gitarr och påse (hälften av packningen ungefär och halvkul att släpa på tuben…) klockan 17.30 som var utsatt tid för inflyttning – men inte en jävel var där för att släppa in mig genom porten.

Under de följande 45 minuterna utvecklades farhågor till panik och förtvivlan till de där svordomarna och illasinnade formuleringarna – allt för att hon senare skulle dyka upp med en kartong i näven och be lite lätt om ursäkt för att hon var sen.

- Jag skulle aldrig blåsa dig, sa hon.

Well, lätt för mig att veta…

Visserligen hade jag såväl kopia på hennes pass, en mängd kontaktuppgifter till hennes familj i Schweiz och vittnen och mejl om alla pengatransaktioner som skulle hålla för en polisanmälan, men ändå… Om det är något jag absolut inte orkar så är det att börja leta ny bostad igen, och sedan leka superspion till journalist eller brottas med polisen.

Allt väl och slutet gott, dock.

Nu har jag nycklar och idag lämnar jag Upper West Side, fettdjävulen och den hemlösa mannen några dörrar bort som jag i smyg har adopterat. En resumé av tiden här kommer om några timmar.