With bruised arms and broken rhythm in NYC

Antar väl att lappen says it all, men ändå: spöade Fallon i rätten och tilldömdes de 3450 buckaleroos jag trodde mig få.

Väntat, men likväl gött!

Nu börjar arbetet med att samla in dom också.

Först ska vi besöka hans lägenhet och är han inte där så kontakta hans landlord, efter det blir det väl i värsta fall att anlita en enforcment officer som får dra in mina stash om jag inte lyckas själv. Eller Hells Angels, de tar bara 50 procent har jag hört…

Skämt å sido: Känns bra att ha allt på papper, även om jag tror att Fucking Fallon har tagit sina troliga missbruksproblem med sig och lämnat landet.

Jag önskar att jag hade all den där energin jag tänkte att jag skulle ha.

Det har jag inte.

Allt jag har är en ömmande kropp efter flyttat via tuben (never ever again…), en halvkonstig soffa, en mage full av kina-hämt och en tv där jag slutade knäppa uppåt efter att ha kommit till kanal 832.

Därav: Jag bloggar imorgon, men jag är inne i lägenheten i alla fall…

Trodde inte att jag kunde så många svordomar längre, inte heller att jag kunde tänka så elaka tankar om en människa heller som jag visade prov på igår.

För herrejävlar vad sned jag var när jag var alldeles övertygad om att jag blivit blåst på 2900 dollar för lägenheten i Brooklyn.

Försökte ringa Aïcha som jag ska hyra av ungefär hela dagen utan att få något som helst svar. Begav mig trots det till lyan i Brooklyn med en stor resväska, gitarr och påse (hälften av packningen ungefär och halvkul att släpa på tuben…) klockan 17.30 som var utsatt tid för inflyttning - men inte en jävel var där för att släppa in mig genom porten.

Under de följande 45 minuterna utvecklades farhågor till panik och förtvivlan till de där svordomarna och illasinnade formuleringarna - allt för att hon senare skulle dyka upp med en kartong i näven och be lite lätt om ursäkt för att hon var sen.

- Jag skulle aldrig blåsa dig, sa hon.

Well, lätt för mig att veta…

Visserligen hade jag såväl kopia på hennes pass, en mängd kontaktuppgifter till hennes familj i Schweiz och vittnen och mejl om alla pengatransaktioner som skulle hålla för en polisanmälan, men ändå… Om det är något jag absolut inte orkar så är det att börja leta ny bostad igen, och sedan leka superspion till journalist eller brottas med polisen.

Allt väl och slutet gott, dock.

Nu har jag nycklar och idag lämnar jag Upper West Side, fettdjävulen och den hemlösa mannen några dörrar bort som jag i smyg har adopterat. En resumé av tiden här kommer om några timmar.

Det fantastiska - om man nu, som jag gör, väljer att tvinga sig själv till att se det positiva i den här saken - är att bostadssituationen förändras konstant i den här staden.

Har inte blivit blåst på hyran för den nya lägenheten som jag redan har betalt - men ska däremot tydligen ut ur den här lyan imorgon kväll och in i den nya samma dag.

Nya bud i Mellerud, med andra ord. Och visst, det går väl vägen och framstår som rätt lockande men enbart på grund av en anledning: har haft ytterligare en natt där jag mardrömt om att husmössen är ute efter hämnd och attackerar.

Ni vet; man vaknar upp och liksom nästan känner hur de rör sig längs kroppen och gnager lite.

Självklart gör de inte det, allt de gör är att springa och titta i chips-påsen eller tassa omkring i köket men det är inte så jävla lätt att få in i skallen när den är trött i absurdum klockan 03:47 på natten och man knappt ens är i skick att rabbla två skådespelare ur Jönssonligan-filmerna.

Då är husmössen farliga, elaka och attackerande.

Jag är trött, jag behöver sova och jag behöver sluta mardrömma om möss so I have had it.

I am leaving on a subwaytrain and I ain´t coming back…

Fick platser undanskuffade i ett hörn på balkongen men det fungerade, särskilt som Slash från Velvet Revolver dominerade med en otillåten cigarett. Gere var rätt tråkig och lindade in sig i en buddisthistoria som stal allt för många roliga minuter och den andre tjommen har jag redan nu glömt namnet på (säger väl en del kanske…).

Hade tänkt vi skulle knäppa några grymma bilder att visa upp men det sket sig, totalt fotoförbud även innan föreställningen.

What else?

Skulle  ha bott hos Annelie i några dagar innan det var dags att flytta till Brooklyn, skruvade om det till att bo i en av hennes väninnors lägenheter som stod tom i Queens till att nu helt plötsligt bara stanna kvar i den lyan jag har på Upper West Side.

Monica som jag hyr av var tvungen att ställa in hitresan några dagar så det tackar jag för eftersom jag då slipper konka runt grejer en gång till.

Så utflyttning nu: den 28 augusti - tror jag. Hon har inte sagt när hon kommer men det skulle förvåna mig om jag inte kan stanna hela tiden ut.

Over-n-out.

Nu ska jag sparka liv i Marielle och bror.

Blir hemlös trots allt.

Men bara under två nätter och för dom har Annelie lovat att erbjuda tak över huvudet.

Monica som jag hyr av har helt plötsligt bokat hemfärdsbiljett utan att säga till först och jag visste att hon skulle landa i slutet av månaden och jag var tvungen att flytta då men inte när.

Nu visar det sig att hon kommer redan den 25:e augusti.

Brorsan och hans Marielle - som i just detta nu sitter på ett flygplan över Atlanten - lämnar den 26:e.

Fick helt enkelt mejla tillbaka och säga att det var ett no-do; hon får inte sin lägenhet förrän tidigast den 26:e och det var en metod som fungerade förvånansvärt bra.

Så två dagar hemlös, värre kunde det ju alltid ha varit.

.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.

När Perry Z landade för två veckor sedan spelade Spanking Charlene live, när nya besöket kommer idag spelar Spanking Charlene live igen.

Hann inte se något förra gången, kanske någon halvtimme den här gången om jag har tur.

.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.

Ska för övrigt bo på en mycket passande gata i Brooklyn; President Street.

Lovely.

Hade en e-postadress under internets första gyllene dagar som hette kederstedtforpresident@rocketmail.com.

Förutseende var ordet.

.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.

Värmen har lagt sig och dragit till Sverige, luftfuktigheten är borta.

Eller nej, det var att ta i men har lugnat ner sig här i alla fall och ingen är gladare än jag.

Helt plötsligt går det att andas, att räta på ryggen och gå ut och vara en glad jävel och inte som tidigare en glad svettig jävel.

Har legat lite lågt här och lagt krutet på annat.

Som att till exempel picknicka i Central Park med smält choklad, mackor och sprite med en halvt-om-halvt fotomodell som flummat runt i Sex & The City, strosa Madison Avenue ner längs en gigantisk marknad och att skaffa en ny lya.

Tror jag satt på jobbet någongång innan avfärd och sa att jag inte ville bo i Brooklyn för att det var där alla svenska frilansjournalister bodde och det skulle vara lite för förutsägbart, men oh well oh well… Kommer att landa där under två månaders tid och det i en tvåa för 1200 dollar i månaden all inclusive (el, internet, telefon…). Visserligen 200 dollar dyrare än nu men det här är å andra sidan en studentlägenhet, det är inte den i Brooklyn och den dessutom rätt så mycket större.

Location: Prospect Park, alldeles bredvid just en park och på andra sidan av den parken finns Park Slope - ett rätt schysst och hippt område med en del coola restauranger och barer.

Inflyttning skrivs till den 28:e augusti och eftersom Monica som jag hyr av för tillfället ännu inte har hört av sig om när hon planerar att komma tillbaka tänker jag följdaktligen bara mejla och säga att jag flyttar då och inte tidigare.

Jag betalar trots allt full hyra även för augusti.

Lade security-deposit idag på 500 dollar till Aïcha som bor där nu och får nycklarna kring inflyttning och måste säga att det känns rätt bra trots att det är Brooklyn och inte Manhattan; kanske mest för att jag slipper söka lägenhet en stund men även för att det är stort och rätt så billigt. Dessutom: om man jämför med där jag bor nu på Upper West går det fortare att åka till nya lyan från East Village som är där jag mest frekvent hänger; 45 minuter i dagsläget till 25 i framtiden.

Inga bilder inifrån lägenheten, däremot tog jag en utanför. Looks like this:

Ps. Hade till slut även ett erbjudande om en lägenhet mitt i smeten på Jones Street (där Steve Earle för övrigt bor) men det var bara en månad och typ ytterligare 200 dollar så det fick skippas.

Dagen efter en sån där dag som aldrig ville ta slut.

Ni vet, dom finns dom också och när dom väl infaller är de oftast de allra bästa till skillnad mot de dagar som aldrig blir till några dagar.

Av någon (förståelig) anledning känns det som att idag är den sistnämnda typen där jag sitter hemma och mejlar mejl jag borde ha mejlat för flera dagar sedan, vänder på en gammal New York Post och glädjer mig åt att Johan Karlsson i Elfsborg slutligen börjar få lite uppskattning.

Ska inte säga att jag kan något om Elfsborg som ingen annan kan men Johan Karlsson är den enda allsvenska spelaren jag kan referera till; fick hans brorsas handbollar kastade i magen när jag stod i mål på gymnastiktimmen, satt och härjade rätt nära honom under flera kvällar under sejour Linköping och dessutom är han från Horn - denna ogudsförgätna plats alldeles bredvid Rimforsa och som vi hade flera tuffa duster mot när det kom till just fotboll.

Ser att han snart ska Champions League-kvala mot Valencia; frågan är om det ändå inte är större när han blev inkallad till Brasiliens träning och Ronaldinho hjälpte honom att stretcha.

Anyways, back to yesterday och dagen som aldrig ville ta slut där Perry Z:s sista kväll toppades med en rätt smaklös mexikanare i Soho, filminspelning med Megan Fox från Transformers och konsert med A Camp uppbackat av Cat Martino.

Bra?

Ett understatement av råge.

Det var snarare det bästa jag har sett den här sidan årsskiftet och Cat Martino visade sig vara en ohyggligt grym sångerska som backade upp sig själv med sångdelays och cello och sedan är ju A Camp alltid A Camp.

Eller ja, snarare: Nina Persson är ju alltid Nina Persson.

Hon bjöd på mestadels gamla låtar men även två-tre nya som tydligen ska tryckas in på uppföljaren till debuten från 2001. De lät hyfsade, de nya låtarna alltså, men inte alls som i klass som när hon vräker loss I Can Buy You och Song For The Leftovers.

För övrigt: Ska snart titta på en ny lägenhet.

Tror den är stor som ett badrum ungefär men i alla fall billig (850 dollar i månaden tror jag det var) så kan vara något under en kortare tid.

Over-n-out.

Fick inte den där lägenheten som var mer romantisk än funktionell vilket känns rätt så surt. Nathalie tycker att vi ska kasta tegelstenar på henne som direkt hämnd för det idiotiska draget, något jag inte är helt främmande för att göra.

Valde dock att trösta mig på GuitarShop och vandra ut med en Epiphone för billiga 130 dollar.

Men nu så är jag alltså bostadslös om 20 dagar men det ska nog lösa sig det där också.

Eller så är det dags att åka hem, verkar som att Travelpartner (som jag köpte biljetten av hit) tycker det i alla fall.

Fick ett mejl där det stod:

“Välkommen hem!
Hej Daniel Kederstedt!
Vi på Travelpartner önskar dig välkommen hem.
Vi hoppas din resa till New York, USA, New York (NYC) med avresa 05 juni 07 varit lyckad!”

Ja, jo det får man väl säga att den har varit hittills. Men jag stannar gärna lite till om det går bra…? Please, Travelpartner?

Är så trött på det där med att leta lägenhet att jag faktiskt har försökt börja muta mig till något.

Det fungerade när jag tog steget en annan gång; en liten hittelönsgåva på allt för många kronor löste den saken så varför inte här? Hittills ligger en månadsbetalning extra som security och 500 dollar i fickan i potten, det får räcka så länge. Det är ju trots allt bara en andrahandsuthyrning det handlar om och det till siste maj.

Får väl se om fröken Summer köper mutor. Hon pluggar till advokat så något säger mig att det blir svårt, men vem vet…?