-I LOVE AMERICA. -Well I don´t.

Höll på att hamna i fajt – och det med en tjej.

För när jag stod på en bar med en pitcher Bud Ice i min hand och filosoferade som bäst för mig själv om varför Mets alltid vinner genom att bara göra två poäng medan Yankees förlorar trots typ sju-åtta, kom det fram en rätt så försynt tjej och började prata.

Och det om det mesta mellan asfalt och skyskrapan; att hon är från Idaho (vilket får mig att kontra med att det var där Dean Martin föddes och att det hålls en festival till hans ära), att hon har en ny klänning (vilken jag förstås säger är fin) och att hon ska börja på Harvard snart (vilket jag inte säger något om alls mer än att jag tänker att det låter förbannat snobbigt när hon säger det).

Hon är ganska trevlig, så det är inte det.

Problemet är bara att hon efter de två eller tre minuter som det har tagit att föra det där samtalet frågande säger:

- You are a foreigner?

- Sweden; the new number 1 country of the world…

- Sweden? I LOVE AMERICA!

- Good for you.

- I LOVE AMERICA!

Det hela slutar med att vi pratar vidare i kanske lika lång tid och att vad hon än säger så avslutar hon det med att säga I LOVE AMERICA.

Det kan jag förstås inte ta.

Jag tvingas göra det enda som är fullt naturligt för en allmänbildad människa och säga sanningen:

- You know what, I love this city and your country is cool in so many ways. But its not THAT fantastic as you seem to think. Just look at the wars, look at all the people that´s outside the system. Look at how you guys go…

- Fuck you! I LOVE AMERICA!

- What I am saying is just that…

- NO! FUCK YOU! LOVE AMERICA NOW AND FOREVER!

Tystnad tagning i tre sekunder vilket känns som en evighet.

- I think I will leave now…

- YOU FUCKING SHOULD!

Och allt det kom alltså från en försynt kvinna strax över de tjugo, uppklädd i en timid klänning och på väg till Harvard.

Jösses. Don´t mess with jänkarna.