With bruised arms and broken rhythm in NYC

När man somnar till fem pistolskott och vaknar upp till helikoptrarnas ihärdiga smatter vet man att något är på gång.

Som att polisen jagar en brottsling.

Eller tydligen - som i det här fallet - att The West Indian American Labor Festival bara fortsätter sin turbulens för att efter fyra dagar nu avslutas i en gigantisk parad som sägs locka en miljon människor. Det må mycket väl ha varit någon som fick kulor i sig under gårdagsnatten också men det är inte därför helikoptrarna rör sig ovanför mitt fönster, det är för att fånga bilder till tv-stationerna.

Insåg efter att ha scannat av CW11, Fox, ABC och Eyewitness News att det nog skulle gå att ta med kameran idag så knatade ut och upp. Hade inte hunnit börja än riktigt men rockar tydligen vidare ända fram till klockan åtta ikväll så blir nog ett besök till i detta svängiga kvarter.

Jag önskar att jag hade all den där energin jag tänkte att jag skulle ha.

Det har jag inte.

Allt jag har är en ömmande kropp efter flyttat via tuben (never ever again…), en halvkonstig soffa, en mage full av kina-hämt och en tv där jag slutade knäppa uppåt efter att ha kommit till kanal 832.

Därav: Jag bloggar imorgon, men jag är inne i lägenheten i alla fall…

Det fantastiska - om man nu, som jag gör, väljer att tvinga sig själv till att se det positiva i den här saken - är att bostadssituationen förändras konstant i den här staden.

Har inte blivit blåst på hyran för den nya lägenheten som jag redan har betalt - men ska däremot tydligen ut ur den här lyan imorgon kväll och in i den nya samma dag.

Nya bud i Mellerud, med andra ord. Och visst, det går väl vägen och framstår som rätt lockande men enbart på grund av en anledning: har haft ytterligare en natt där jag mardrömt om att husmössen är ute efter hämnd och attackerar.

Ni vet; man vaknar upp och liksom nästan känner hur de rör sig längs kroppen och gnager lite.

Självklart gör de inte det, allt de gör är att springa och titta i chips-påsen eller tassa omkring i köket men det är inte så jävla lätt att få in i skallen när den är trött i absurdum klockan 03:47 på natten och man knappt ens är i skick att rabbla två skådespelare ur Jönssonligan-filmerna.

Då är husmössen farliga, elaka och attackerande.

Jag är trött, jag behöver sova och jag behöver sluta mardrömma om möss so I have had it.

I am leaving on a subwaytrain and I ain´t coming back…

Fick platser undanskuffade i ett hörn på balkongen men det fungerade, särskilt som Slash från Velvet Revolver dominerade med en otillåten cigarett. Gere var rätt tråkig och lindade in sig i en buddisthistoria som stal allt för många roliga minuter och den andre tjommen har jag redan nu glömt namnet på (säger väl en del kanske…).

Hade tänkt vi skulle knäppa några grymma bilder att visa upp men det sket sig, totalt fotoförbud även innan föreställningen.

What else?

Skulle  ha bott hos Annelie i några dagar innan det var dags att flytta till Brooklyn, skruvade om det till att bo i en av hennes väninnors lägenheter som stod tom i Queens till att nu helt plötsligt bara stanna kvar i den lyan jag har på Upper West Side.

Monica som jag hyr av var tvungen att ställa in hitresan några dagar så det tackar jag för eftersom jag då slipper konka runt grejer en gång till.

Så utflyttning nu: den 28 augusti - tror jag. Hon har inte sagt när hon kommer men det skulle förvåna mig om jag inte kan stanna hela tiden ut.

Over-n-out.

Nu ska jag sparka liv i Marielle och bror.

Blir hemlös trots allt.

Men bara under två nätter och för dom har Annelie lovat att erbjuda tak över huvudet.

Monica som jag hyr av har helt plötsligt bokat hemfärdsbiljett utan att säga till först och jag visste att hon skulle landa i slutet av månaden och jag var tvungen att flytta då men inte när.

Nu visar det sig att hon kommer redan den 25:e augusti.

Brorsan och hans Marielle - som i just detta nu sitter på ett flygplan över Atlanten - lämnar den 26:e.

Fick helt enkelt mejla tillbaka och säga att det var ett no-do; hon får inte sin lägenhet förrän tidigast den 26:e och det var en metod som fungerade förvånansvärt bra.

Så två dagar hemlös, värre kunde det ju alltid ha varit.

.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.

När Perry Z landade för två veckor sedan spelade Spanking Charlene live, när nya besöket kommer idag spelar Spanking Charlene live igen.

Hann inte se något förra gången, kanske någon halvtimme den här gången om jag har tur.

.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.

Ska för övrigt bo på en mycket passande gata i Brooklyn; President Street.

Lovely.

Hade en e-postadress under internets första gyllene dagar som hette kederstedtforpresident@rocketmail.com.

Förutseende var ordet.

.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.

Värmen har lagt sig och dragit till Sverige, luftfuktigheten är borta.

Eller nej, det var att ta i men har lugnat ner sig här i alla fall och ingen är gladare än jag.

Helt plötsligt går det att andas, att räta på ryggen och gå ut och vara en glad jävel och inte som tidigare en glad svettig jävel.

Har legat lite lågt här och lagt krutet på annat.

Som att till exempel picknicka i Central Park med smält choklad, mackor och sprite med en halvt-om-halvt fotomodell som flummat runt i Sex & The City, strosa Madison Avenue ner längs en gigantisk marknad och att skaffa en ny lya.

Tror jag satt på jobbet någongång innan avfärd och sa att jag inte ville bo i Brooklyn för att det var där alla svenska frilansjournalister bodde och det skulle vara lite för förutsägbart, men oh well oh well… Kommer att landa där under två månaders tid och det i en tvåa för 1200 dollar i månaden all inclusive (el, internet, telefon…). Visserligen 200 dollar dyrare än nu men det här är å andra sidan en studentlägenhet, det är inte den i Brooklyn och den dessutom rätt så mycket större.

Location: Prospect Park, alldeles bredvid just en park och på andra sidan av den parken finns Park Slope - ett rätt schysst och hippt område med en del coola restauranger och barer.

Inflyttning skrivs till den 28:e augusti och eftersom Monica som jag hyr av för tillfället ännu inte har hört av sig om när hon planerar att komma tillbaka tänker jag följdaktligen bara mejla och säga att jag flyttar då och inte tidigare.

Jag betalar trots allt full hyra även för augusti.

Lade security-deposit idag på 500 dollar till Aïcha som bor där nu och får nycklarna kring inflyttning och måste säga att det känns rätt bra trots att det är Brooklyn och inte Manhattan; kanske mest för att jag slipper söka lägenhet en stund men även för att det är stort och rätt så billigt. Dessutom: om man jämför med där jag bor nu på Upper West går det fortare att åka till nya lyan från East Village som är där jag mest frekvent hänger; 45 minuter i dagsläget till 25 i framtiden.

Inga bilder inifrån lägenheten, däremot tog jag en utanför. Looks like this:

Ps. Hade till slut även ett erbjudande om en lägenhet mitt i smeten på Jones Street (där Steve Earle för övrigt bor) men det var bara en månad och typ ytterligare 200 dollar så det fick skippas.

Ikväll blir det konsert med Eric Ambel & The Roscoe Trio, den här gången i Brooklyn. Hoppas förstås på ytterligare en fantastisk kväll med mannen som tidigare producerat Ryan Adams och lirat med såväl Steve Earle som Joan Jett. Kolla in videon från 1980 när han rockar Bad Reputation med den sistnämnde. Visst, han kanske inte är lika cool idag men han bär upp de röda brallorna rätt så bra; respekt!

Fourth of July närmar sig och som åtskriken “I LOVE AMERICA”-utlänning är det inte helt självklart hur dagen ska uppmärksammas.

Tanken finns förstås på att skita i allt som något slags statement och som mest spela Springsteens fantastiska Sandy (4th of July).

Men - det är knappast att ta in USA som USA är så det blir någon fest av något slag.

Var ute i lördags med Mo och Semen (har inte slutat skratta åt hans namn ännu…) och vi landade i Brooklyns stadsdel Park Slope och på en bar som hette Union Hill. Inte nog med att där fanns två bouleliknande planer och biblioteksinredning, Inda Pale Ale och liveband. Där fanns även en insisterande inbjudan från Semen och hans fru om att jag skulle ta mig hem till deras lägenhet på onsdag. Motivering: den är belägen precis bredvid Brooklyns vattenbryn med utsikt över frihetsgudinnan, Manhattans skyline och fyrverkerierna som tydligen ska skjutas av.

Mo blev förstås bjuden även han men ville inte och ljög, blinkade med ena ögat och drog mig åt sidan och förklarade att deras fester inte alls var något att ha eftersom det alltid var för mycket folk och det ändå inte skulle gå att se något.

Han tyckte vi skulle satsa på Manhattan istället och se fyrverkerierna därifrån så det är mycket möjligt att det blir så istället. Mo verkar veta vad han pratar om.

Har å andra sidan aldrig varit en fantast av fyrverkerier som varar i mer än två och en halv minut men det är väl bara att bita ihop och bjuda till. Det är ju trots allt Fourth of July…