Bloggen kapad av bror

Denna dag har storebror Johan tagit över bloggandet. Känns hedrande. Misstänker att det kan bero på att Daniel inte vill släppa ölglaset. Vi har nämligen varit och köpt 12 olika öl som vi ej tidigare smakat. USA har för mig inte varit något öl-land men så sent som i år har jag fått upp ögonen för att det faktiskt finns bra öl även här. Lite nördigt kanske men jag har skrivit upp alla sorter jag druckit. 32 st i skrivande stund, sen har vi ju som sagt 12 nya i kylen oxå. Har varit på Chelsea Brewery idag vilket ökade på min lista med sex nya, dock inga i världsklass.

Jag och Marielle har varit här “halvtid” nu. De första dagarna var riktigt varma säkert över 30 grader. Det har varit svettigt och svårt att sova om natten. Vi sover ju alla tre i samma 25m2. Vi har hunnit med att gå på stan, köpt digitalkamera, gått på div barer, träffat Annelie Andersson (gammal barndomskamrat men nu bosatt i NY), ansökt om biljetter till inspelning av David Letterman, träffat Charlene och Mo, besökt Bronx Zoo.

Jag lyckades även skrämma skiten ur en hel restaurang inkl mig själv, när jag med en gaffel öppnade en iskall och tydligen välomskakad Corona. När jag satt gaffeln emot kapsylen och tryckte till hördes en rejäl smäll och kapsylen träffade mig i magen och for vidare till en kille som satt och åt. Det blev helt tyst men sen kom lite fniss och skratt. När jag satte mig berättade Daniel att folket här är lite nervösa av sig för bla smällar. Han berättade även om de sura blickar som följde när en kille sprang av en tunnelbanevagn allt för fort och sedan tillbaka igen när han insåg sitt misstag. Folk trodde att han lämnat en bomb på tåget. Det visade sig bara vara så att han hade fattat fel…

Många trodde kanske att detta var omöjligt men jag, Johan, har faktiskt lärt Daniel ett av Sveriges viktigaste ord, han visste inte att det ens existerade.

Ordet är “Tabbeöl” och innebär att när man gör fel får man bjuda på öl, ganska enkelt. Jag väntar med spänning på när han ska köpa in följande “Tabbeöl” till mig:
**Tog fel tunnelbanetåg, när vi alla var i stort behov av att komma hem och uppsöka “restroom”.
**Han släpade oss genom en tredjedel av stan för att köpa kamera på den “bästa-judiska-å-billigaste-kamerabutiken”. När vi kom fram var det stängt…

Dock åkte jag på en egen tabbeöl idag, bästa att skriva om det själv. Brände de varma mackorna i ugnen som vi skulle ha till frukost. Daniel kommer nog publicera bilder på detta är jag rädd för. Jag hävdar dock bestämt att det beror på att detta var den första gången som ugnen användes.

Men den största tabbeölen ska nog målaren ha. Han som har målat trapphuset har bladdat på färg så det ser snyggt ut. När man sedan öppnar en dörr har han ju inte kommit åt den sista centimetern runt om dörrbladet. Dörren var alltså stängd när han målade. Ser inte klokt ut…

Lite kort om NY med mina ögon. Det gick inte att “göra” NY på en dag, fel av mig. Vi försökte men nådde inte riktigt ända fram. Hann nog inte med halva ens om jag ska vara ärlig. Det är när man går genom stan som man förstår hur stor den faktiskt är. Man går o går men kommer ingenstans på kartan. Tunnelbanan är väldigt otydlig innan man lär sig hur den fungerar. Vagnarna och i även hela systemet känns väldigt gammalt i jämförelse med det som finns i Stockholm.

Människorna är trevliga, iaf de jag träffat, men jag har svårt för de som jobbar som kassörskor, vakter etc. De är väldigt stela, mumlar och säger inte ens “goddag” vilket jag är van vid. De mumlar lite och jag hör inte alls vad de säger, brukar dock ge sig vad de menar: ID-kort eller rabatt-kort.

Hundägarna i stan verkar vara fattiga. Inte alla men många. De har har inte råd att köpa hela hundar. Antingen saknas ett ben eller också så är hunden blind. Tragiskt men sant. Ser rätt roligt ut. Den blinda hunden gick rakt in i ett bord på gatan men matte drog i kopplet så hittade hunden rätt “kurs” igen.

PS. “Husmusen” lever än, bild kommer när jag fångat den. DS.

//Johan nu på 36 öl.

Lugn fredag utan The Bronx

Fredag och jag skulle i detta nu åter ha kunnat bli sliten i stycken av The Bronx.

Det är nämligen ny födelsedagsfest på gång och jag var bjuden men tog den enkla vägen ut och tackade nej; människorna skulle vara desamma som förra gången, med undantag för Charlene och Mo som flytt staden, och därmed säkerligen också konversationen. Ni vet:

- Yo, Justin! Whip it outta!

Orkar bara inte.

Corinna har lämnat New York för att ta sig till Boston över helgen och jag sitter hemma och letar lägenhet, funderar på att laga mat och i största allmänhet inte göra något mer ansträngande än att knäppa runt bland tv-kanalerna.

Det är också en fredag. Om än inte en spännande, så väl en fredag.

Åsk-å-dunder, fröken Stiles och en sopstation

Onsdag och regnet öser ner utanför samtidigt som ett par åsk-å-dundrar slår fram med jämna mellanrum.

Själv sitter jag med en kopp kaffe, spelar Kents “Sverige” på repeat och filosoferar över en artikel jag borde börja skriva.

Har annars fortsatt leka turist de senaste dagarna och det är fantastiskt bra att få någon att irra runt med och verkligen slipa till kollen på alla gator och kvarter, särskilt de små som gömmer sig runt om i staden och även om det kanske inte var just en liten gata så hamnade vi på Broome Street och baren Aurora i måndags; grymt trevlig liten pittoresk lokal där självaste Julia Stiles satt.

Vackert.

Har alltid tänkt mig att en Notting Hill-händelse skulle kunna få hända i mitt liv och jag inte skulle protestera direkt vilt men det gjorde det inte den här gången heller; det vill säga hon väntade ut sin väninna och så gick de och satte sig vid ett bord och åt och så var det bra med det utan varken några ord sagda eller försök gjorda åt höger eller vänster. Brukar inte bry mig om kändisar eller blir starstruck men det är onekligen lite coolare att springa in i henne än i typ Linda Rosing.

Tydligen bor fröken Stiles i East Village där även vi landade igår kväll för att tillsammans med Tara och Charlene inta ett par happy hour drinkar på Lakeside Lounge, dra oss vidare till Sidewalk och till sist Doc Hollywood – en äkta divebar som mer ser ut som en sopstation än en pub.

Bilder: Jag och Corinna på Aurora, jag och Charlene på Lakeside Lounge, streetkids i Soho, jag filosoferar framför datorn och Corinna på Lakeside Lounge.

En kräfta, en kräfta det är jag

Det är väl bara att erkänna att jag underskattade månadens näst varmaste dag.

För när Charlene tjatade om att jag borde ha solskyddskräm på rynkade jag bara på näsan där vid poolen i Queens – något jag lider för rätt så rejält just nu när jag är svidande röd. Men det var ju bara fyra timmar som vi skulle vara i solen och inte kunde väl jag ana att fyra timmar var för mycket för en sån som mig.

Det brukade det inte vara.

Men hade i alla fall en kanonslapp söndag där det kostade 20 dollar att ta sig in på ett område fullt med stolar kring en pool i ett bostadsområdet och som blev platsen för skitsnack med Charlene och Nathalie och hennes Jim, Offside-läsning, en ohyggligt god picknick och gymnastikkonster i vattnet.

Hur bra som helst. Förutom brännan förstås. Ouch!