Lugn fredag utan The Bronx

Fredag och jag skulle i detta nu åter ha kunnat bli sliten i stycken av The Bronx.

Det är nämligen ny födelsedagsfest på gång och jag var bjuden men tog den enkla vägen ut och tackade nej; människorna skulle vara desamma som förra gången, med undantag för Charlene och Mo som flytt staden, och därmed säkerligen också konversationen. Ni vet:

- Yo, Justin! Whip it outta!

Orkar bara inte.

Corinna har lämnat New York för att ta sig till Boston över helgen och jag sitter hemma och letar lägenhet, funderar på att laga mat och i största allmänhet inte göra något mer ansträngande än att knäppa runt bland tv-kanalerna.

Det är också en fredag. Om än inte en spännande, så väl en fredag.

Åsk-å-dunder, fröken Stiles och en sopstation

Onsdag och regnet öser ner utanför samtidigt som ett par åsk-å-dundrar slår fram med jämna mellanrum.

Själv sitter jag med en kopp kaffe, spelar Kents “Sverige” på repeat och filosoferar över en artikel jag borde börja skriva.

Har annars fortsatt leka turist de senaste dagarna och det är fantastiskt bra att få någon att irra runt med och verkligen slipa till kollen på alla gator och kvarter, särskilt de små som gömmer sig runt om i staden och även om det kanske inte var just en liten gata så hamnade vi på Broome Street och baren Aurora i måndags; grymt trevlig liten pittoresk lokal där självaste Julia Stiles satt.

Vackert.

Har alltid tänkt mig att en Notting Hill-händelse skulle kunna få hända i mitt liv och jag inte skulle protestera direkt vilt men det gjorde det inte den här gången heller; det vill säga hon väntade ut sin väninna och så gick de och satte sig vid ett bord och åt och så var det bra med det utan varken några ord sagda eller försök gjorda åt höger eller vänster. Brukar inte bry mig om kändisar eller blir starstruck men det är onekligen lite coolare att springa in i henne än i typ Linda Rosing.

Tydligen bor fröken Stiles i East Village där även vi landade igår kväll för att tillsammans med Tara och Charlene inta ett par happy hour drinkar på Lakeside Lounge, dra oss vidare till Sidewalk och till sist Doc Hollywood – en äkta divebar som mer ser ut som en sopstation än en pub.

Bilder: Jag och Corinna på Aurora, jag och Charlene på Lakeside Lounge, streetkids i Soho, jag filosoferar framför datorn och Corinna på Lakeside Lounge.

Trötta fötter i New York

Måndag och Corinna landade i lördags kväll och ligger nu och sover i extrasängen med lite huvudvärk medan jag surfar runt bland fotbollssajter, bläddrar nöjt i FourFourTwo som jag till min stora förvåning kom över på Barnes & Noble och vilar fötterna.

Däckade klockan tio igår efter att ha gått omkring i sex sju timmar och täckt av delar av East Village, Soho, Chinatown och Little Italy och bland annat vandrat in i The Cupping Room; fantastiskt charmigt och där vi snabbt insåg att brunchen borde intagits, inte på 7A i East Village vars omelett-burrito visserligen var grym men i utseendet inte alls som TCR:s burgare.

- Mer brunch åt folket, konstaterade vi och beslutade oss för att gå tillbaka.

Idag vet jag inte vad det blir, förhoppningsvis lite Central Park som jag sedan i lördags har så fantastiska minnen av. Var ute på den normala löprundan och insåg snabbt att det pågick ett motionslopp om en mil. Hade visserligen ingen nummerlapp, var inte heller registrerad men hoppade in efter någon kilometer när löparna kom till där jag började. Körde mitt eget race bland de 4587 personerna med slutresultatet att bara bli omsprungen av 7 personer, men däremot utan tvekan ha sprungit om minst 1500-2000 personer.

Kändes grymt och förstår nu varför Mange alltid tjatar att vi ska ställa upp i diverse löplopp i Stockholm. Har blivit lite hooked nu efter lördagen, men inte alls i närheten av min kollega Björn Suneson som fortfarande tretar igenom USA horisontellt. Galet, galet, galet… (Läs här)

Kaffe nu, sedan ska vi sparka liv i Corinna och dra oss ner till Times Square och spana in neonet, dagsljuset som är till låns.

Ps. Har haft mer än 5000 besökare på den här sidan nu och det roliga är att se vad folk har sökt på typ Google för att komma hit.

Personlig favorit: Spanking Irak.

Fantastiskt. Vem fan söker på det liksom?

Sommar och sol och tankar utan följd

Bordet där jag sitter ser ut som skit och har så gjort i två veckor.

Jag vet att jag borde städa upp – särskilt eftersom jag nu har fått godkänt på det knäck som fått högar av papper och broschyrer och artiklar att ligga framme – men jag klarar helt enkelt inte av det.

Temperaturen är på väg mot 38 grader och med en luftfuktighet på 60 procent börjar det bli svårt att ens få ordning på tankarna, få dem i någon slags kontrollerad följd och göra något som kan liknas vid meningsfullt.

Så jag gömmer mig i lägenheten med den katastrofala fläkten riktad mot mig och väntar ut tiden, väntar ut kvällen då jag kan sätta igång och tänker på Sverige och det hällregn ni tydligen har drabbats av.

Jag vet inte jag, men just nu låter ett hällregn som en alldeles fantastisk idé, särskilt som jag har en hel del att göra och däribland förbereda för Corinnas ankomst på lördag.

Hon är först ut att besöka (om man exkluderar SvD-kollegan Wahlins öl-gästsspel förra veckan) och kommer stanna i typ två veckor med ett helgstopp i Boston. Därefter flyger Perry Z in i början av augusti för att avlösas av bror och sambo.

Blir bra med lite gäster, ett giltigt skäl att leka turist; kanske ta sig upp för Empire State Building, spana in FN-skrapan lite närmare än vad jag upplevde igår när vi forsade förbi i en Volvo och hänga runt på lite baseballmatcher.

Men som sagt, så länge gömmer jag mig. Nöjd och belåten med att mamma investerade 99 pengar i världens bästa fotbollstidning Offside och skickade över den. Sträckläsning så nära fläkten som möjligt står överst på agendan tillsammans med resorb.