With bruised arms and broken rhythm in NYC

Det fantastiska - om man nu, som jag gör, väljer att tvinga sig själv till att se det positiva i den här saken - är att bostadssituationen förändras konstant i den här staden.

Har inte blivit blåst på hyran för den nya lägenheten som jag redan har betalt - men ska däremot tydligen ut ur den här lyan imorgon kväll och in i den nya samma dag.

Nya bud i Mellerud, med andra ord. Och visst, det går väl vägen och framstår som rätt lockande men enbart på grund av en anledning: har haft ytterligare en natt där jag mardrömt om att husmössen är ute efter hämnd och attackerar.

Ni vet; man vaknar upp och liksom nästan känner hur de rör sig längs kroppen och gnager lite.

Självklart gör de inte det, allt de gör är att springa och titta i chips-påsen eller tassa omkring i köket men det är inte så jävla lätt att få in i skallen när den är trött i absurdum klockan 03:47 på natten och man knappt ens är i skick att rabbla två skådespelare ur Jönssonligan-filmerna.

Då är husmössen farliga, elaka och attackerande.

Jag är trött, jag behöver sova och jag behöver sluta mardrömma om möss so I have had it.

I am leaving on a subwaytrain and I ain´t coming back…

Morgon-John-Blund i ögonen, kaffet i koppen framför och snapsen i kylen.

Det är Midsommarafton och i Sverige står folk som bäst och dricker sin första bål, värmer kubb-armen och funderar på att äta en paj eller sallad för att senare ta sig ner och titta på det hysteriska dansandet.

Själv inser jag att jag nog tvingas dansa även jag eftersom Tara med största sannolikhet följer med för att se vad fan det egentligen är som vi svenskar håller på med men ska först jobba och det i New Jersey; delstaten där Springsteen är född och där Sopranos utspelas, där människor står på ruinens brant efter dåliga husaffärer och där storebrorskomplexet gett upphov till hur många filmer som helst. Ni vet; unga pojkar och flickor med drömska ögon som trånar efter kärleken, livet och hoppet på andra sidan Hudson River, på Manhattan.

Idag ska vi dit, till New Jersey för att jaga den mytomspunna depressionen.

Det blir faktiskt oerhört spännande. Och efterlängtat.

Onsdag och i dag är väl sista dagen jag har kvar att göra allt jag ska göra. Imorgon jobbar jag och på fredag ska jag lämna lägenheten och sätta mig i en bil till Rimforsa för att fira brorsans 30-årsdag.

Det innebär alltså; leta reda på kostymbyxor i någon affär, städa ur hela lägenheten och damma och diska, montera ihop en cd-stereo, packa den andra väskan, träffa någon för en kaffe eller öl, ta sig till möte på jobbet, växla till sig lite dollar, irra runt och sista minuten handla alvedon och resorb (går det igenom i tullen?) samt försöka få bukt på mina drömmar.

De är nämligen för jävliga just nu, drömmarna alltså.

I förrgår natt drömde jag att jag fick kontakt med en svensk frilansjournalist i New York som hade fått förhinder för att göra det knäck han blivit anlitad för - något som han därför lämpade över till mig. Tack och bock kände jag ända till jag insåg vad det handlade om:

Att markera ut minst åtta svenska kungliga högheter som står staty i NYC på en karta.

Med andra ord, stört omöjligt. Ja herregud, jag är tveksam till att det ens finns en endaste kunglig höghet på staty i någon undangömd vrå i NYC.

Dagens NYC-låt: NY Nights/Jesse Malin.