With bruised arms and broken rhythm in NYC

Staden lyser, blinkar och pulserar någonstans där utanför men själv är jag för trött för att bege mig dit.

Klockan är nämligen strax efter 22 och flygresan gick förvånansvärt smärtfritt eftersom Malaysian Airlines inte ens lyckats fylla halva planet fullt. Tog mig igenom de åtta timmarna med kvalitetsfilm a la Goal2, Wild Hogs och The Pacifier och det var skit det mesta av det och det dessutom med malayiesiska undertexter.

Om det nu heter så, malayiesisk.

Landade strax innan sju, trixade mig förbi immigrantpolisen utan att bråka och ut och på en buss till Port Authority kring 42nd. Neonljus. Människor. Trafik. Liv. Rörelse och så ett kort och sedan vidare in i en taxi och upp till West 113th och ett hus som ser rätt så charmigt brownstoneslitet ut. Rummet det sedan rymmer följer samma stil; lite slitet, men charmigt och jag vet inte vilket metersystem Monica använder men inte kan det vara mitt.

Det här är nämligen knappast 45 kvadratmeter.

Det rör sig snarare om 28.

Men har varit här i ungefär en timme och ägnat nästan lika lång tid åt att leta efter internetkabeleln (gömd bakom sängen…) samt tagit mig en dusch, bläddrat bland tevekanalerna och stirrat ut på gatan som verkar vara lugn som hela Linköping.

Men nu, nu är det dags att sova.

Imorgon är en ny dag, imorgon är min första riktiga dag i NYC.

Inser att när jag väl börjar skriva det här är det på minuten exakt fem timmar kvar till dess att flygplanet ska lämna Arlanda och ta sikte på Newark.

Måste säga att jag inte är direkt nervös, det är för nära avfärd för det och alla tankar om att “Vad fan är det jag håller på med?” och “Är jag verkligen säker på det här?” har fått skjutas åt sidan.

Det finns inget utrymme för tvivel idag.

Det är idag det händer, det är idag jag drar och någonstans tycker jag att det är vackert att planet som går efter mig är det till Manchester, det som jag har flugit med ett antal gånger när jag träffade Sadaf i Liverpool.

Från arlanda.se:       

16:30  Köln: 4U229 - 2 - Germanwings
16:30  Helsingfors: KF446, SK6684 - 5 - Blue1
16:35  New York, EWR: MH090 - 5 - Malaysia Airlines
16:35  Manchester: SK2549, BD3949 - 5 - Scandinavian SAS

Ska packa det sista, ta mig en dusch och äta och kontrollera att flygbiljetterna och passen är med.

Avfärd mot flygplatsen klockan 13.00 med Marielle vid ratten.

Ps. Har alltid sagt ett år i USA resulterar i 15 kilo mer eller 15 kilo mindre Daniel. Jag hoppas förstås på det sista. Viktincheckning idag: 83,5 kg.

Städade ur lägenheten, putsade badkaret blankt och packade väskorna fulla. Tömde kylskåpet, vädrade in ny luft och flyttade väskorna ut i trappuppgången. Tittade mig omkring en sista gång, låste och la nyckeln i brevinkastet - allt med den viktigaste väskan med dator, pass och biljett kvar i lägenheten.

Telefon till Fastighetsskötaren, en timmes väntan och sedan upp med dörren igen, väskan i handen och ner i en bil till Rimforsa där jag nu sitter med några timmar kvar till brorsans 30 års fest och ska skriva ihop ett tal.

Bland annat.

Det är fan mycket annat som ska till att göras; tipspromenad, prislistor, bordsserveringar och allt vad det är, men det blir nog bra det här. Det är sol, det är lugnt och det är lördag.

Dagens post är nog den bästa som jag någonsin har fått.

Förutom när Buster kom och jag var en liten parvel på tio år då förstås.

För vad sägs om såväl en lönespecifikation som flygbiljetten till New York.

Jag tackar jag.

Det ska firas med Leaving On A Jet Plane, i coverversion av Sheryl Crow. Och en kopp kaffe. Och sedan, kanske, ska jag ägna mig åt Gay Taleses bok Din Nästas Hustru över en tallrik nudlar.

Jag vet det här med att fira, det gör jag.

Det är mycket nu.

Som att det blåser.

Det vill jag inte att det gör den 4 juni för det är då jag åker.

Biljetten är inköpt och avfärd blir det från Arlanda klockan 16.35 med Malaysian Airlines, allt för att landa bangbums i Newark klockan 19.00 efter en flygresa på lite drygt 8 timmar.

Härligt, härligt.

Påsken klarades av, snön kom igen men försvann nästan lika fort och jag är redo för ytterligare en dag på den stora tidningen.

Sedan är det ledigt igen.

Jag har förmodligen världens bästa jobb i april och tvingas bara slita slav i åtta dagar.

Tack och bock för månadslön så jag klarar mig, men det är dyrt att vara ledig och mitt liv ska inte vara dyrt nu, mitt liv ska vara billigt så jag kan spara och spara och spara ytterligare.

Jag hatar för övrigt att spara.

Men tid på mina händer alltså. Minst sagt. Dags att på allvar förbereda lite planer för jobb att skriva, köpa flygbiljetten, titta på den tråkiga försäkringsfrågan ytterligare en gång till, fixa bostad och skriva kontrakt på uthyrningen av min egen samt se till att hänga runt med alla vänner och bekanta så mycket som det bara går.