Värmen nedpackad, kylan utanför fönstret

Och precis när jag har börjat packa kommer hösten tillbaka och det är förstås ett hån mot alla rådande lagar om hur vädret bör vara i slutet av maj – och kanske också mot just det faktum att jag är på väg.

För efter att Julia flugit från NYC förra veckan med just Malaysian Airlines gick det upp för mig att jag får ha med mig två väskor á 30 kilogram styck, något som innebar att den första väskan kunde packas rätt så omedelbart. Och där i, i den stora svarta boxliknande saken ligger nu höstrocken och skinnjackan, vindjackan från Members Only och den tjocka koftan mot svår kyla.

Kvar på galjarna; en jeansjacka jag inte vill använda, en alldeles för tjock vinterjacka samt ett gäng rätt så veka kavajer.

Men jag vägrar att packa upp igen, det gör jag bara inte.

I väskan i övrigt: Mats Olssons tre krönikesamlingar, Ulf Lundells Friheten, tre sommarbyxor, fem skjortor, ett foto på Morten Trotzig Gränd i Gamla Stan, två handdukar, två västar, ett fenomenalt fotografi på Pontus och Marcus som jag fick i present, sex t-shirts, ett par för små jeans, två böcker av Charles Bukowski, en mössa, fotbollsstrumpor, Frank Millers Strangers Guide For The City Of New York, ett gäng tröjor, shorts, en svensk fotbollslandslagströja med tillhörande halsduk och några exemplar av min egen roman “Men kom tillbaka innan du går”.

Nycklarna har jag inte lagt i ännu – men de har jag fått och det i fredags av Monica som visade sig vara en pratglad kvinna i 30-årsåldern på väg till Italien för att gräva hus.

Det kanske är sånt man gör när man bor i New York; gräver hus i Italien på sommaren.

Om det är så, då kommer jag inte tillbaka.

I love Italy. And New York. What a match.

Dagens NYC-låt: New York City Serenade/Springsteen.