I have had it – I am leaving to Brooklyn!

Det fantastiska – om man nu, som jag gör, väljer att tvinga sig själv till att se det positiva i den här saken – är att bostadssituationen förändras konstant i den här staden.

Har inte blivit blåst på hyran för den nya lägenheten som jag redan har betalt – men ska däremot tydligen ut ur den här lyan imorgon kväll och in i den nya samma dag.

Nya bud i Mellerud, med andra ord. Och visst, det går väl vägen och framstår som rätt lockande men enbart på grund av en anledning: har haft ytterligare en natt där jag mardrömt om att husmössen är ute efter hämnd och attackerar.

Ni vet; man vaknar upp och liksom nästan känner hur de rör sig längs kroppen och gnager lite.

Självklart gör de inte det, allt de gör är att springa och titta i chips-påsen eller tassa omkring i köket men det är inte så jävla lätt att få in i skallen när den är trött i absurdum klockan 03:47 på natten och man knappt ens är i skick att rabbla två skådespelare ur Jönssonligan-filmerna.

Då är husmössen farliga, elaka och attackerande.

Jag är trött, jag behöver sova och jag behöver sluta mardrömma om möss so I have had it.

I am leaving on a subwaytrain and I ain´t coming back…

Undanskuffad, Letterman och bostadsflytt

Fick platser undanskuffade i ett hörn på balkongen men det fungerade, särskilt som Slash från Velvet Revolver dominerade med en otillåten cigarett. Gere var rätt tråkig och lindade in sig i en buddisthistoria som stal allt för många roliga minuter och den andre tjommen har jag redan nu glömt namnet på (säger väl en del kanske…).

Hade tänkt vi skulle knäppa några grymma bilder att visa upp men det sket sig, totalt fotoförbud även innan föreställningen.

What else?

Skulle  ha bott hos Annelie i några dagar innan det var dags att flytta till Brooklyn, skruvade om det till att bo i en av hennes väninnors lägenheter som stod tom i Queens till att nu helt plötsligt bara stanna kvar i den lyan jag har på Upper West Side.

Monica som jag hyr av var tvungen att ställa in hitresan några dagar så det tackar jag för eftersom jag då slipper konka runt grejer en gång till.

Så utflyttning nu: den 28 augusti – tror jag. Hon har inte sagt när hon kommer men det skulle förvåna mig om jag inte kan stanna hela tiden ut.

Over-n-out.

Nu ska jag sparka liv i Marielle och bror.

Bloggen kapad av bror

Denna dag har storebror Johan tagit över bloggandet. Känns hedrande. Misstänker att det kan bero på att Daniel inte vill släppa ölglaset. Vi har nämligen varit och köpt 12 olika öl som vi ej tidigare smakat. USA har för mig inte varit något öl-land men så sent som i år har jag fått upp ögonen för att det faktiskt finns bra öl även här. Lite nördigt kanske men jag har skrivit upp alla sorter jag druckit. 32 st i skrivande stund, sen har vi ju som sagt 12 nya i kylen oxå. Har varit på Chelsea Brewery idag vilket ökade på min lista med sex nya, dock inga i världsklass.

Jag och Marielle har varit här “halvtid” nu. De första dagarna var riktigt varma säkert över 30 grader. Det har varit svettigt och svårt att sova om natten. Vi sover ju alla tre i samma 25m2. Vi har hunnit med att gå på stan, köpt digitalkamera, gått på div barer, träffat Annelie Andersson (gammal barndomskamrat men nu bosatt i NY), ansökt om biljetter till inspelning av David Letterman, träffat Charlene och Mo, besökt Bronx Zoo.

Jag lyckades även skrämma skiten ur en hel restaurang inkl mig själv, när jag med en gaffel öppnade en iskall och tydligen välomskakad Corona. När jag satt gaffeln emot kapsylen och tryckte till hördes en rejäl smäll och kapsylen träffade mig i magen och for vidare till en kille som satt och åt. Det blev helt tyst men sen kom lite fniss och skratt. När jag satte mig berättade Daniel att folket här är lite nervösa av sig för bla smällar. Han berättade även om de sura blickar som följde när en kille sprang av en tunnelbanevagn allt för fort och sedan tillbaka igen när han insåg sitt misstag. Folk trodde att han lämnat en bomb på tåget. Det visade sig bara vara så att han hade fattat fel…

Många trodde kanske att detta var omöjligt men jag, Johan, har faktiskt lärt Daniel ett av Sveriges viktigaste ord, han visste inte att det ens existerade.

Ordet är “Tabbeöl” och innebär att när man gör fel får man bjuda på öl, ganska enkelt. Jag väntar med spänning på när han ska köpa in följande “Tabbeöl” till mig:
**Tog fel tunnelbanetåg, när vi alla var i stort behov av att komma hem och uppsöka “restroom”.
**Han släpade oss genom en tredjedel av stan för att köpa kamera på den “bästa-judiska-å-billigaste-kamerabutiken”. När vi kom fram var det stängt…

Dock åkte jag på en egen tabbeöl idag, bästa att skriva om det själv. Brände de varma mackorna i ugnen som vi skulle ha till frukost. Daniel kommer nog publicera bilder på detta är jag rädd för. Jag hävdar dock bestämt att det beror på att detta var den första gången som ugnen användes.

Men den största tabbeölen ska nog målaren ha. Han som har målat trapphuset har bladdat på färg så det ser snyggt ut. När man sedan öppnar en dörr har han ju inte kommit åt den sista centimetern runt om dörrbladet. Dörren var alltså stängd när han målade. Ser inte klokt ut…

Lite kort om NY med mina ögon. Det gick inte att “göra” NY på en dag, fel av mig. Vi försökte men nådde inte riktigt ända fram. Hann nog inte med halva ens om jag ska vara ärlig. Det är när man går genom stan som man förstår hur stor den faktiskt är. Man går o går men kommer ingenstans på kartan. Tunnelbanan är väldigt otydlig innan man lär sig hur den fungerar. Vagnarna och i även hela systemet känns väldigt gammalt i jämförelse med det som finns i Stockholm.

Människorna är trevliga, iaf de jag träffat, men jag har svårt för de som jobbar som kassörskor, vakter etc. De är väldigt stela, mumlar och säger inte ens “goddag” vilket jag är van vid. De mumlar lite och jag hör inte alls vad de säger, brukar dock ge sig vad de menar: ID-kort eller rabatt-kort.

Hundägarna i stan verkar vara fattiga. Inte alla men många. De har har inte råd att köpa hela hundar. Antingen saknas ett ben eller också så är hunden blind. Tragiskt men sant. Ser rätt roligt ut. Den blinda hunden gick rakt in i ett bord på gatan men matte drog i kopplet så hittade hunden rätt “kurs” igen.

PS. “Husmusen” lever än, bild kommer när jag fångat den. DS.

//Johan nu på 36 öl.

And I am out of here….

Blir hemlös trots allt.

Men bara under två nätter och för dom har Annelie lovat att erbjuda tak över huvudet.

Monica som jag hyr av har helt plötsligt bokat hemfärdsbiljett utan att säga till först och jag visste att hon skulle landa i slutet av månaden och jag var tvungen att flytta då men inte när.

Nu visar det sig att hon kommer redan den 25:e augusti.

Brorsan och hans Marielle – som i just detta nu sitter på ett flygplan över Atlanten – lämnar den 26:e.

Fick helt enkelt mejla tillbaka och säga att det var ett no-do; hon får inte sin lägenhet förrän tidigast den 26:e och det var en metod som fungerade förvånansvärt bra.

Så två dagar hemlös, värre kunde det ju alltid ha varit.

.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.

När Perry Z landade för två veckor sedan spelade Spanking Charlene live, när nya besöket kommer idag spelar Spanking Charlene live igen.

Hann inte se något förra gången, kanske någon halvtimme den här gången om jag har tur.

.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.

Ska för övrigt bo på en mycket passande gata i Brooklyn; President Street.

Lovely.

Hade en e-postadress under internets första gyllene dagar som hette kederstedtforpresident@rocketmail.com.

Förutseende var ordet.

.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.

Värmen har lagt sig och dragit till Sverige, luftfuktigheten är borta.

Eller nej, det var att ta i men har lugnat ner sig här i alla fall och ingen är gladare än jag.

Helt plötsligt går det att andas, att räta på ryggen och gå ut och vara en glad jävel och inte som tidigare en glad svettig jävel.

Flyttar och det till Brooklyn

Har legat lite lågt här och lagt krutet på annat.

Som att till exempel picknicka i Central Park med smält choklad, mackor och sprite med en halvt-om-halvt fotomodell som flummat runt i Sex & The City, strosa Madison Avenue ner längs en gigantisk marknad och att skaffa en ny lya.

Tror jag satt på jobbet någongång innan avfärd och sa att jag inte ville bo i Brooklyn för att det var där alla svenska frilansjournalister bodde och det skulle vara lite för förutsägbart, men oh well oh well… Kommer att landa där under två månaders tid och det i en tvåa för 1200 dollar i månaden all inclusive (el, internet, telefon…). Visserligen 200 dollar dyrare än nu men det här är å andra sidan en studentlägenhet, det är inte den i Brooklyn och den dessutom rätt så mycket större.

Location: Prospect Park, alldeles bredvid just en park och på andra sidan av den parken finns Park Slope – ett rätt schysst och hippt område med en del coola restauranger och barer.

Inflyttning skrivs till den 28:e augusti och eftersom Monica som jag hyr av för tillfället ännu inte har hört av sig om när hon planerar att komma tillbaka tänker jag följdaktligen bara mejla och säga att jag flyttar då och inte tidigare.

Jag betalar trots allt full hyra även för augusti.

Lade security-deposit idag på 500 dollar till Aïcha som bor där nu och får nycklarna kring inflyttning och måste säga att det känns rätt bra trots att det är Brooklyn och inte Manhattan; kanske mest för att jag slipper söka lägenhet en stund men även för att det är stort och rätt så billigt. Dessutom: om man jämför med där jag bor nu på Upper West går det fortare att åka till nya lyan från East Village som är där jag mest frekvent hänger; 45 minuter i dagsläget till 25 i framtiden.

Inga bilder inifrån lägenheten, däremot tog jag en utanför. Looks like this:

Ps. Hade till slut även ett erbjudande om en lägenhet mitt i smeten på Jones Street (där Steve Earle för övrigt bor) men det var bara en månad och typ ytterligare 200 dollar så det fick skippas.

Natt, Johan Karlsson och A Camp

Dagen efter en sån där dag som aldrig ville ta slut.

Ni vet, dom finns dom också och när dom väl infaller är de oftast de allra bästa till skillnad mot de dagar som aldrig blir till några dagar.

Av någon (förståelig) anledning känns det som att idag är den sistnämnda typen där jag sitter hemma och mejlar mejl jag borde ha mejlat för flera dagar sedan, vänder på en gammal New York Post och glädjer mig åt att Johan Karlsson i Elfsborg slutligen börjar få lite uppskattning.

Ska inte säga att jag kan något om Elfsborg som ingen annan kan men Johan Karlsson är den enda allsvenska spelaren jag kan referera till; fick hans brorsas handbollar kastade i magen när jag stod i mål på gymnastiktimmen, satt och härjade rätt nära honom under flera kvällar under sejour Linköping och dessutom är han från Horn – denna ogudsförgätna plats alldeles bredvid Rimforsa och som vi hade flera tuffa duster mot när det kom till just fotboll.

Ser att han snart ska Champions League-kvala mot Valencia; frågan är om det ändå inte är större när han blev inkallad till Brasiliens träning och Ronaldinho hjälpte honom att stretcha.

Anyways, back to yesterday och dagen som aldrig ville ta slut där Perry Z:s sista kväll toppades med en rätt smaklös mexikanare i Soho, filminspelning med Megan Fox från Transformers och konsert med A Camp uppbackat av Cat Martino.

Bra?

Ett understatement av råge.

Det var snarare det bästa jag har sett den här sidan årsskiftet och Cat Martino visade sig vara en ohyggligt grym sångerska som backade upp sig själv med sångdelays och cello och sedan är ju A Camp alltid A Camp.

Eller ja, snarare: Nina Persson är ju alltid Nina Persson.

Hon bjöd på mestadels gamla låtar men även två-tre nya som tydligen ska tryckas in på uppföljaren till debuten från 2001. De lät hyfsade, de nya låtarna alltså, men inte alls som i klass som när hon vräker loss I Can Buy You och Song For The Leftovers.

För övrigt: Ska snart titta på en ny lägenhet.

Tror den är stor som ett badrum ungefär men i alla fall billig (850 dollar i månaden tror jag det var) så kan vara något under en kortare tid.

Over-n-out.

Perry Z, frukost och trippelknäck

Perry Z anlände sent igår med tidningar och Geisha i högsta hugg och vi somnade rätt så fort, redo för att göra staden idag men först Toms Diner

Var där med Corinna, grymt billig frukost och rätt så trevligt men inte alls som det ser ut som i Seinfeld där det dessutom heter Monks och inte Toms.

Lyckades trycka in tre knäck i SvD idag:

Bolånejätte i konkurs, brokollapsen och minskat turistande till New York. Dessutom en grej igår om ekologisk odling på stadens skyskrapor. Klicka och läs om ni vill. Stor grej imorgondagens tidning värd att kolla in också.

Frukost nästa, tror jag ska vara George Costanza så får Perry Z vara Kramer.

Idag får jag lägenhetsbesked dessutom tror jag; hoppas hoppas hoppas!

Muta nästa.

Är så trött på det där med att leta lägenhet att jag faktiskt har försökt börja muta mig till något.

Det fungerade när jag tog steget en annan gång; en liten hittelönsgåva på allt för många kronor löste den saken så varför inte här? Hittills ligger en månadsbetalning extra som security och 500 dollar i fickan i potten, det får räcka så länge. Det är ju trots allt bara en andrahandsuthyrning det handlar om och det till siste maj.

Får väl se om fröken Summer köper mutor. Hon pluggar till advokat så något säger mig att det blir svårt, men vem vet…?

Lya med romantik i överskott som jag vill ha

Herregud; det var sneda, vackra, mörka parkettgolv, tegelstenar och ojämna cementväggar. Där var en cello i ett hörn, levande ljus att tända i en öppen kamin och så ett sånt där fantastiskt vackert gammaldags blåskimrande badkar med fötter mitt i lägenheten. Jag vet inte jag men det kändes på det hela som att Diane Lane och Oliver Martinez lika gärna kunde ha huserat där istället för i den boktäta lyan som används i filmen Unfaithful.

Det fanns ingen tv. Det fanns inget internet heller. Men det fanns wireless från grannarna och en tv går alltid att köpa och jag sa att jag tar den om jag får den och hon skulle fundera i en vecka.

Funderar på att muta mig till den men jag måste säga att det blir knepigt att få över någon kompis och ha dem duschande i badkaret i vardagsrummet när det inte finns något att hänga för. Det måste förstås lösas i så fall för det är inte så att lägenheten kryllar av överblivna kvadratmeter.

Tog inga bilder. Men håller fortfarande tummarna. You do so as well, ok?

Otålig väntan på lägenhet

Finns det något jag hatar mer än att vänta på någon som är oförskämt sen så är det att vänta på ett viktigt meddelande.

Det gick till och med så pass långt att jag en gång köpte ett halssmycke till mig själv där det stod Patience bara för att jag skulle lära mig.

Önskar att jag hade det nu.

För efter att ha spenderat dagen med att skriva, springa, klämma in en burrito med en lätt bakfull Charlene och Mo och gå in i självaste Anthony från Anthony & The Johnsons (oerhört, ja till och med ohyggligt oerhört mäktigt!) fick jag slutligen svar från en människa som vill hyra ut sin lägenhet.

Systemet i NYC är en Blocket-liknande funktion vid namn Craigslist och med en bostadsmarknad som är fucked up way beyond (trots alla de där orden är det fortfarande ett understatement) så kan man mejla 100 personer, få svar från 8 varav 7 av dessa är “dolda” mäklarfirmor som ska ha en-tre månadshyror i avgift för att förmedla lägenheten.

Men så får man även ett, det där enda av de 100, från någon som heter Summer, som har en lya på 49:e och 9:e och även om tydligen duschen står mitt i vardagsrummet (sägs ha varit vanligt förekommande förr i tiden i den här staden) så kostar den bara 1000 dollar i månaden och är ledig från september och fram till och med siste maj 2008.

Hon tyckte vi skulle träffas men eftersom det är så sjukt snabba puckar som gäller i den här staden och jag inte var vid datorn under några timmar finns det en viss gigantisk risk att den situationen kan ha förändrats och lägenheten helt plötsligt är borta.

Har du en lya här som du vill hyra ut – och särskilt så billigt – så behöver du inte vänta länge på att få tag i någon vettig.

Så jag svarade och väntar nu på att få svar på mitt så jag kan åka och se den där duschen mitt i vardagsrummet.

Vore grymt om jag fick den. Helt fucking jävla sjukt grymt.

.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.

Och där, tretton minuter senare, kom mycket riktigt ett mejl.

Lyan spanas in på söndag klockan tolv.

Hold your thumbs.

.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.

För övrigt så borde jag som NYC-bo kanske stämma in i protestkörerna mot att Trump ska exploatera Riverside Drive eller var det nu var med stora, pampiga skrapor men faktum är att jag inte bryr mig alls.

Däremot bryr jag mig fortfarande om Riddarfjärden och att behålla det fritt från ett stort, gigantiskt fult hotell.

Klicka dig in hos Rädda Riddarfjärden, tryck på E-Post Nr 1 till vänster och skicka ett protestmejl du också.

Hubba!