The Bronx är inte som svenska kvinnor

Sprang in i The Bronx igår.

Det var troligtvis det most fucked up sedan urminnes tider.

The Bronx (Jessicas väninnor; åtta högljudda, om inte till och med skrikande, latinos i åldern 21-28 år) slet nämligen en stackars svensk som mig i stycken.

För väl vid 76th and 2nd Ave där Jessicas födelsedag skulle firas visade det sig att Spanking Charlene och hennes Mo var en och en halv timme sena och att jag själv fick försöka ta mig in i sällskapet.

Förstå mig rätt här: Det är vanligtvis inget problem.

Men vanligtvis är å andra sidan inte heller The Bronx.

För väl vid bordet och med en Grolsch i handen dröjer det inte mer än tre fyra fem minuter innan deras samtalsämne är sex (vilket de utan bekymmer lät bordsgrannarna ta del av…) och en av The Bronx, vars keps nog senast sågs bäras av Julia Roberts i öppningsscenen av Pretty Woman, tittar på mig.

- Yo, Justin Timberlake! Whip it outta!

- Sorry..?

- With those tight pants you got to have something to show – so show it! Whip it out!

- Eeeh…?

- I never had a white man, Justin! I don’t know what you guys got to compete with! What it looks like! Show me!

- I think I pass on that one.

- What about you and I go downstairs? Huh? Justin, are you afraid? Come on! I only had black guys, let me see what you got going in those pants white boy!

Jessica himlar med ögonen:

- I am so sorry, Daniel. So, so, so very sorry… She has been here since four or…

- It’s allright, don’t you worry.

The Bronx med kepsen blir tyst, vänder sig om och fyller på från pitchern med margarita – allt för att vara tillbaka tre minuter senare med samma uppmaning.

- Yo, I am not kidding Justin! Whip it out! Whip it outta!!

Konversationen – som egentligen mest är en monolog – fortgår sedan frekvent var fjärde femte minut till dess att Spanking Charlene och Mo kommer – något som jag tror ska vara till min räddning men vilket bara får alla att byta platser och jag att hamna mitt emot The Bronx med kepsen.

- I am not kidding, Justin! Whip it out! Whip it outta!

Jag försöker skratta bort det, skålar med Mo som får sin drink utslagen av The Bronx med kepsen och som försöker få in en ny gratis (“It was an accident…it should be on the house!”) utan att lyckas.

It goes on. And on again. Och allt för att efter ytterligare en och en halv timme tillfälligt avslutas så att vi kan ta oss därifrån och ut på gatan där The Bronx nummer två – Jessicas syster som har Juano tatuerat i nacken – vänder sig om.

- D! What you think? I got him when I was 20, a year ago.

Spanking Charlene, som står bredvid, säger något om att det är en fantastisk tatuering (vilket det inte är) och The Bronx nummer två lommar iväg, allt för att komma tillbaka bara någon minut senare och slänga sig runt hennes hals.

- You are my bitch! MY bitch!

Kritvita Spanking Charlene skrattar.

- I am your bitch!

Jag skakar lite lätt på huvudet, merparten av The Bronx skriker fortsatt högt i någon konversation med en indier som har gått förbi medan The Bronx med kepsen återigen attackerar.

- Mo, don’t you think Justin should whip it outta?

Mo tycker förstås det, något som får The Bronx med kepsen att dra mig i byxorna, sedan i skjortan. Jag ryggar tillbaka.

- You are scared man, you are soo scared! You can’t handle a woman like me! Whip it outta – for gods sake! I wanna see!

The Bronx nummer två spankar Spanking Charlene lite lätt och på skoj, The Bronx med kepsen tar några steg tillbaka till indiern – något som visar sig ska ge plats åt The Bronx nummer tre.

Hon drar mig lite åt sidan.

- Do you smoke?

- I got asthma.

- So do I…

- You should not smoke then.

The Bronx med cigaretten blåser röken mot mig, tar två steg närmare.

- That is called passive smoking.

- Yeah, I know.

- You want some?

- No, thank you.

- Open your mouth.

- Haha. No…

- Why not?

- I don’t really like to smoke.

The Bronx med cigaretten blåser ut ny rök och tar ytterligare ett steg närmare.

- Have you ever tried a latino, Justin…?

- No.

- You should…

- Should I?

- Yes, you should. Me and you…

Någonstans där vevas Ricki Lakes samlade scener upp i huvudet, jag vänder mig om och säger “thanks but no thanks” och försöker lokalisera Mo men möts istället av The Bronx med kepsen.

Samma veva igen:

- Yo, whip it outta!

The Bronx nummer tre är tillbaka så fort The Bronx med kepsen har gått.

- Latinos something special.

Så där fortgår det ytterligare en kvart till Mo lyckas kalla till oss en taxi.

Mo:
- You were ripped to pieces, Daniel.

Jag:
- I think she tried to pick me up with saying she only had one kid…

Spanking Charlene:
- Ha! Bronx!

Dagen efter, det vill säga idag, och på ett café för brunch och screwdriver i East Village med Spanking Charlene, Tara och Roscoe och jag skrattar åt det hela rätt så glatt ända till dess att den förstnämnda får hela bordet att tystna.

- I think those girls will show up on my gig on saturday.

Hell. No. Dammit. Tror jag ska ha baggy jeans på lördag. No whipping it outta här inte.

Bilder från mobilen, i tur och ordning: Jag och Mo lätt skrämda, delar av The Bronx, Mo på gatan, Roscoe trio på Lakeside och Spanking Charlene dagen efter med dåliga nyheter.