New York, here I am (tired…)

Staden lyser, blinkar och pulserar någonstans där utanför men själv är jag för trött för att bege mig dit.

Klockan är nämligen strax efter 22 och flygresan gick förvånansvärt smärtfritt eftersom Malaysian Airlines inte ens lyckats fylla halva planet fullt. Tog mig igenom de åtta timmarna med kvalitetsfilm a la Goal2, Wild Hogs och The Pacifier och det var skit det mesta av det och det dessutom med malayiesiska undertexter.

Om det nu heter så, malayiesisk.

Landade strax innan sju, trixade mig förbi immigrantpolisen utan att bråka och ut och på en buss till Port Authority kring 42nd. Neonljus. Människor. Trafik. Liv. Rörelse och så ett kort och sedan vidare in i en taxi och upp till West 113th och ett hus som ser rätt så charmigt brownstoneslitet ut. Rummet det sedan rymmer följer samma stil; lite slitet, men charmigt och jag vet inte vilket metersystem Monica använder men inte kan det vara mitt.

Det här är nämligen knappast 45 kvadratmeter.

Det rör sig snarare om 28.

Men har varit här i ungefär en timme och ägnat nästan lika lång tid åt att leta efter internetkabeleln (gömd bakom sängen…) samt tagit mig en dusch, bläddrat bland tevekanalerna och stirrat ut på gatan som verkar vara lugn som hela Linköping.

Men nu, nu är det dags att sova.

Imorgon är en ny dag, imorgon är min första riktiga dag i NYC.

     

Dagen flyg är kommen

Inser att när jag väl börjar skriva det här är det på minuten exakt fem timmar kvar till dess att flygplanet ska lämna Arlanda och ta sikte på Newark.

Måste säga att jag inte är direkt nervös, det är för nära avfärd för det och alla tankar om att “Vad fan är det jag håller på med?” och “Är jag verkligen säker på det här?” har fått skjutas åt sidan.

Det finns inget utrymme för tvivel idag.

Det är idag det händer, det är idag jag drar och någonstans tycker jag att det är vackert att planet som går efter mig är det till Manchester, det som jag har flugit med ett antal gånger när jag träffade Sadaf i Liverpool.

Från arlanda.se:       

16:30  Köln: 4U229 - 2 – Germanwings
16:30  Helsingfors: KF446, SK6684 – 5 – Blue1
16:35  New York, EWR: MH090 – 5 - Malaysia Airlines
16:35  Manchester: SK2549, BD3949 - 5 – Scandinavian SAS

Ska packa det sista, ta mig en dusch och äta och kontrollera att flygbiljetterna och passen är med.

Avfärd mot flygplatsen klockan 13.00 med Marielle vid ratten.

Ps. Har alltid sagt ett år i USA resulterar i 15 kilo mer eller 15 kilo mindre Daniel. Jag hoppas förstås på det sista. Viktincheckning idag: 83,5 kg.

Värmen nedpackad, kylan utanför fönstret

Och precis när jag har börjat packa kommer hösten tillbaka och det är förstås ett hån mot alla rådande lagar om hur vädret bör vara i slutet av maj – och kanske också mot just det faktum att jag är på väg.

För efter att Julia flugit från NYC förra veckan med just Malaysian Airlines gick det upp för mig att jag får ha med mig två väskor á 30 kilogram styck, något som innebar att den första väskan kunde packas rätt så omedelbart. Och där i, i den stora svarta boxliknande saken ligger nu höstrocken och skinnjackan, vindjackan från Members Only och den tjocka koftan mot svår kyla.

Kvar på galjarna; en jeansjacka jag inte vill använda, en alldeles för tjock vinterjacka samt ett gäng rätt så veka kavajer.

Men jag vägrar att packa upp igen, det gör jag bara inte.

I väskan i övrigt: Mats Olssons tre krönikesamlingar, Ulf Lundells Friheten, tre sommarbyxor, fem skjortor, ett foto på Morten Trotzig Gränd i Gamla Stan, två handdukar, två västar, ett fenomenalt fotografi på Pontus och Marcus som jag fick i present, sex t-shirts, ett par för små jeans, två böcker av Charles Bukowski, en mössa, fotbollsstrumpor, Frank Millers Strangers Guide For The City Of New York, ett gäng tröjor, shorts, en svensk fotbollslandslagströja med tillhörande halsduk och några exemplar av min egen roman “Men kom tillbaka innan du går”.

Nycklarna har jag inte lagt i ännu – men de har jag fått och det i fredags av Monica som visade sig vara en pratglad kvinna i 30-årsåldern på väg till Italien för att gräva hus.

Det kanske är sånt man gör när man bor i New York; gräver hus i Italien på sommaren.

Om det är så, då kommer jag inte tillbaka.

I love Italy. And New York. What a match.

Dagens NYC-låt: New York City Serenade/Springsteen.

Avfärd: 16.35 från Arlanda.

Det är mycket nu.

Som att det blåser.

Det vill jag inte att det gör den 4 juni för det är då jag åker.

Biljetten är inköpt och avfärd blir det från Arlanda klockan 16.35 med Malaysian Airlines, allt för att landa bangbums i Newark klockan 19.00 efter en flygresa på lite drygt 8 timmar.

Härligt, härligt.